Albertina

Tänkte på vår 1:a dotter Albertina, så då skriver jag väl några rader. Albertina skulle blivit 2år den 16 Juli, hon dog i plötslig spädbarnsdöd i magen. Hon var beräknad till den 14 juli, den 15 åkte vi in för att kolla och då fanns inga hjärtljud. Världen försvann. Förlossningen gick bra o snabbt. 15.24 föddes vår vackra dotter hon var mörkhårig och alldeles perfekt. Så lik sin far. Jag säger bara vad skulle vi göra utan familjen, det är tur att man har sådan kontakt med föräldrar o syskon. Alla kom upp till förlossningen och det var skönt. Alla fick se Albertina, på så vis blev hon verklig och inte bara en graviditet som slutade illa. Nu rinner tårarna lite för trots att det gått 2år så smärtar det än, går nog aldrig över men det blir lättare att leva med. Vissa dagar är man starkare o vissa dagar behöver tårarna rinna.

Så blev vi då gravida igern och oj det var en orolig, lång och lycklig tid. I vecka 38 bad jag att få bli igångsatt, vågade inte gå hela tiden ut. Så den 3 september så tittade lilla Olly ut, och oj hon var superblond men ändå lik Albertina. Olly är nu snart 1år och hon är ett riktigt litet energiknippe, tur är väl det. Jag behöver inte vara så orolig hela tiden, för det blir man gärna helst ibörjan. Tänk om hon slutar att andas, tänkte jag många gånger. Men Olly hon tyckte/tycker inte om att sova så oron blev aldrig så jobbig. Märkte att jag blev extra orolig o överbeskyddande för henne i juli månad, helst tiden runt Albertinas dag. Ja det var skönt att skriva av sig lite. Här är en bild på graven när det var 2 årsdagen. Visst är det fint.

"Blott sällan kommer änglarna

deras besök är alltid korta,

ett ögonblick så är de borta"